Missa inte exklusiva rabatter, nyheter, artiklar och kampanjer som alla våra nyhetsbrevsprenumeranter får njuta av varje månad. Om du anmäler dig nu får du också 10% rabatt på ditt första köp!
Du har förmodligen hört termen förut, men du kanske undrar "Vad är GI och vad står det för?" Gastrointestinal (GI) syftar till något som hör till både magsäck och tarm. Mag- och tarmkanalen eller mag-och tarmsystemet hänvisar till de organ som bildar ett långt ”rör”, som leder från munnen till anus. Detta system hjälper till att smälta och flytta mat och dryck genom din kropp för att ge den de näringsämnen som den behöver. Du har säkert själv sagt det många gånger utan att egentligen fundera närmare kring det: "Jag är lös i magen", "Jag är hård i magen", "jag känner mig uppsvälld i magen", osv... Det är oftast egentligen inte magen det handlar om, utan helt enkelt dina tarmar! Nedan har vi sammanställt hela processen genom mag- och tarmkanalen och vanliga magsjukdomar och vanliga tarmsjukdomar. GI-kanalen består som sagt av en rad olika organ och vi listar dem nedan:
Svalget är ett hålrum som finns bakom munhålan och näshålan. Det fortsätter ner till matstrupen och struphuvudet. Här korsas vägarna för matstrupen och luftstrupen. I munnen blandas maten med saliv. Saliv består mest av vatten. I vätskan finns salter och olika ämnen som har till uppgift att sönderdela maten. Dessa ämnen kallas enzymer. Enzymer är katalysatorer, det vill säga de påverkar kemiska reaktioner. I människans kropp är det enzymernas uppgift att hålla i gång de processer som hela tiden pågår. Utan enzymer skulle dessa processer avstanna.
Det bildas mer saliv när du känner smaken eller lukten av mat, eller tänker på mat.
Maten du äter förflyttas till magsäcken genom matstrupen. Matstrupen är ett 25 cm långt rör. Matstrupen transporterar maten från munnen till magsäcken. Enzymerna från saliven fortsätter att sönderdela maten hela vägen ner till magsäcken.
Maten du äter transporteras genom att musklerna i matstrupen pressar maten neråt med vågrörelser. Dessa vågrörelser finns i hela mag- och tarmkanalen.
Från det att du sväljer din mat tar det cirka tio sekunder för fast mat att nå magsäcken, men bara någon sekund för det som du dricker.
Magsäcken är platsen där maten och drycken stannar upp innan den förflyttas vidare genom resten av mag- och tarmkanalen. Magsäcken rymmer ungefär en och en halv liter. Den brukar vara tömd på mat och dryck ungefär fyra timmar efter en måltid. Dryck passerar snabbast och fet mat stannar kvar längst i magsäcken.
Magsäcken ligger högt upp i buken*, alldeles under mellangärdet på vänster sida. Den är formad ungefär som en påse med två öppningar. Den övre öppningen kommer från matstrupen och den en nedre öppningen går till tolvfingertarmen. Öppningarna kallas för övre magmunnen och nedre magmunnen. Maten knådas och blandas med magsaft i magsäcken. Det gör att maten sönderdelas ytterligare. Maten som lämnar magsäcken är en trögflytande vätska.
*Buken är hela partiet där gallblåsan, levern, mjälten, magsäcken och tarmarna finns. Levern tillverkar en halv till en liter galla varje dag, som behövs för att bryta ner fettet i maten som du äter. Levern bildar även kolesterol, men lagrar även socker (leverglykogen), vitaminer och järn. Levern hjälper även bukspottkörteln att reglera blodsockernivån, tar hand om gifter, samt lagrar och renar blodet. Bukspottkörteln tillverkar bukspott som innehåller enzymer som hjälper till med nedbrytningen av maten. Bukspottet innehåller även bikarbonat för att neutralisera det sura innehållet som kommer från magsäcken. Denna körtel tillverkar även hormonerna glukagon och insulin, vilka är viktiga för att hålla kroppens blodsocker på rätt nivå.
Glukagon: Glukagon är ett naturligt hormon, som har motsatt effekt till insulin i kroppen. Det hjälper levern att omvandla ett ämne som kallas glykogen till glukos (socker). Glukos frigörs sedan till blodet – vilket gör att blodsockernivån höjs.
Inslulin: Insulin hjälper socker i blodet att komma in i kroppens celler och ge dem energi. Utan insulin får cellerna i kroppen inget bränsle.
Tunntarmen delas in i tolvfingertarm (duodenum), tomtarm (jejunum) och krumtarm (ileum). Hos människan utgör tunntarmen två tredjedelar av matsmältningskanalen. Tunntarmen är normalt tre till fem meter lång hos människan. Slemhinnan är kraftigt veckad. På slemhinnan finns små utskott som kallas tarmludd. På tarmluddets yta finns ett lager tarmceller, som tar upp näring. Om detta encelliga lager av celler blir intakt så kan sk. läckande tarm uppstå, och ämnen från tunntarmen kan passera in i blodet, vilket bland annat kan bilda ett sk. autoimmunt svar.
Collagen prebiotics + L-glutamin är ett optimalt kosttillskott med kollagen, prebiotika (inulin), L-glutamin och vitamin C för att reparera en läckande tarm. Den är fylld med en hög koncentration av tarmreparerande aminosyror som reparerar dina tarmceller och återställer tarmens naturliga slemhinnor.
Kollagen bidrar med byggstenarna för att hålla tarmen frisk. Kollagen "förseglar och läker" en läckande tarm, och den största fördelen med kollagen för läckande tarm är just dess förmåga att reparera tarmens ömtåliga tarmslemhinna.
L-glutamin är ett av de absolut viktigaste näringsämnena tillsammans med kollagen och prebiotika, för att återställa tarmhälsan tack vare hur den supportar cellregenerering. Denna aminosyra hjälper till att reparera de trasiga fogarna i tarmväggen så att de kan fungera normalt. L-glutamin kan också användas som ett förebyggande näringsämne, vilket minimerar skadorna som orsakas av mat, toxiner, infektioner och stress som kan leda till läckande tarm i första hand.
Prebiotika är mat som dina goda bakterier (probiotika) kan äta. Med andra ord är de bränsle för de goda bakterierna som lever inuti din tarm och hjälper dem att växa sig starka.
Om det råder en brist på prebiotiska fibrer så letar dessa bakterier efter en alternativ kolhydratkälla: tarmens cellvägg. Dessutom får detta alternativa bränsle dina bakterier att sluta producera de föreningar som stödjer tarmens funktion.
Om dina goda bakterier inte får tillräckligt med bränsle i form av prebiotiska fibrer (prebiotika), har de heller ingen energi till att motverka de dåliga bakterierna. De blir maktlösa och utmattade och låter helt enkelt de dåliga bakterierna ta över och orsaka allvarliga skador på tarmen.
Den veckade ytan, tarmluddet och tarmcellerna gör tunntarmens yta mycket stor. Tunntarmens huvudsakliga uppgift är att absorbera näringen från maten som du äter och dricker, som mineraler och vitaminer och även lite vatten från tarminnehållet. Varje dag tar tunntarmen emot sex till sju liter vätska. Det är dels mat och vätska som vi ätit och druckit, dels vätskor som tillförts i mag- och tarmkanalen, det vill säga saliv, magsaft, galla och bukspott.
Tunntarmens slemhinna avger själv ytterligare ungefär två liter vätska i form av tarmsaft. Tarmsaften innehåller matsmältningsenzymer samt vatten och slem som smörjer tarmen och underlättar transporten. Av de åtta till nio liter vätska som passerar tunntarmen sugs det allra mesta upp igen, den största delen i tunntarmens nedre del och i tjocktarmen. Knappt två deciliter vätska lämnar kroppen varje dag tillsammans med avföringen.
I tunntarmen har maten hunnit brytas ner till sina minsta beståndsdelar. Det gör att tunntarmen kan börja suga upp de delar av maten som kroppen behöver.
Slemhinnan i tunntarmen suger upp socker, fett, vitaminer, salter och aminosyror. Aminosyror är det som proteiner består av. Dessa ämnen transporteras sedan till levern där de antingen används för att bilda olika ämnen eller lagras.
Det som är kvar av tarminnehållet lämnar tunntarmen efter tre till sju timmar. Det är nödvändigt att passagen genom tunntarmen tar ganska lång tid eftersom alla viktiga näringsämnen ska hinna sugas upp.
Tjocktarmen består av flera avsnitt. Hos människan är den cirka 1,5 m lång, dubbelt så tjock som tunntarmen, och börjar med blindtarmen (caecum) följd av grovtarm (colon, kolon) och ändtarm (rectum).
Tjocktarmen tar emot en till två liter tarminnehåll från tunntarmen varje dygn. Detta stannar i tjocktarmen i tre timmar upp till över ett dygn. Tarminnehållet transporteras neråt i tarmen med hjälp av vågrörelser. En stor del av tarminnehållet består av vatten, resten av mat som inte brutits ner, salter och bakterier. Det mesta av vattnet sugs upp från tarmen ut i blodet. Därför får avföringen en fastare konsistens. Tjocktarmen suger också upp vissa salter. I tjocktarmen finns även en stor del av vår tarmflora (tarmbakterierna) och dessa har flera uppgifter. De är viktiga för kroppens immunförsvar och bilder även vitamin K. Bakterierna bryter även ner vissa ämnen som matsmältningsenzymerna inte klarat av att bryta ner när maten har passerat genom mag- ocg tarmkanalen. Bakterierna tjocktarmen hindras från att ta sig in i kroppen med hjälp av så kallad lymfatisk vävnad i tarmväggen. Lymfatisk vävnad finns utspridd i kroppen. Dess uppgift är att skydda organismen mot angrepp från mikroorganismer. Till det lymfatiska systemet hör alla fria lymfocyter, lymffolliklarna och dessutom den egentliga lymfatiska vävnaden, som bildar brässen, mjälten och lymfkörtlarna.
Vid nerbrytningen bildas gas, totalt en till två liter per dag. Ibland kan gaserna göra att tarmväggen spänns ut och du kan få ont eller känna att det kniper (som många skulle säga knip i magen eller ont i magen). Vissa typer av livsmedel kan ge mer gas än andra, till exempel kål, bönor och produkter som är sötade med vissa sötningsmedel.
Ändtarmen som tar vid efter tjocktarmen är cirka 15 cm lång. Ändtarmens nedersta del är lite större än ändtarmens övre del. Därför kan en del avföring samlas upp där innan tarmen måste tömmas. Den allra sista delen kallas ändtarmsöppningen eller anus. Runt ändtarmsöppningen finns två ringformade muskler som kallas ringmuskler. Den yttre av dem kan styras med hjälp av viljan.
Avföringen består av vatten, bakterier, matrester som inte har brutits ner, celler som stötts bort från tarmslemhinnan och slem.
Ibland kan GI-problem utvecklas som påverkar hur väl GI-kanalen fungerar. Dessa kan också leda till symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré eller förstoppning. Det kan vara bra att känna till olika typer av GI-sjukdomar och deras symtom.
Det finns två huvudtyper av GI-störningar:
Dessa kan påverka vilken del av mag- och tarmkanalen som helst och orsaka olika tillstånd och sjukdomar.
Funktionella gastrointestinala störningar, är störningar som inte verkar ha en fysisk orsak som kan diagnostiseras med vanliga testmetoder som blodprover, röntgen eller andra tester. Istället tros dessa störningar orsakas av en kombination av onormala muskelsammandragningar, känsliga nerver samt hjärn- och tarmdysfunktion (en icke fungerande tarm), vilket påverkar kommunikationen mellan hjärnan och mag- och tarmkanalen. Exempel på dessa störningar inkluderar irritabel tarm (IBS) och gastroesofageal refluxsjukdom (GERD)
Å andra sidan orsakas strukturella gastrointestinala störningar av fysiska förändringar i mag- och tarmkanalen, vilket leder till symtom. Dessa störningar kan upptäckas med bildundersökningar och/eller blodprov. Exempel på dessa störningar inkluderar tumörer, strikturer (förträngning av tarmkanalen) eller inflammatorisk tarmsjukdom (IBD).
Nedan är en lista över de mest vanliga magsjukdomarna och tarmsjukdomarna samt tecken och symtom.
Med divertikulit menas inflammation som utgår från en eller flera divertiklar i tarmen. Vanligen uppstår divertiklar (fickbildningar, divertikulos) i kolon, oftast i sigmoideum. Av denna anledning används ibland beteckningen sigmoidit. Colon sigmoideum kallas tjocktarmens sista S-formade del, innan ändtarmen (rektum) tar vid.
Symtom på detta tillstånd inkluderar smärta och kramper i nedre vänstra buken, illamående, kräkningar och feber.
CD är en kronisk sjukdom som orsakar inflammation och irritation främst i tunntarmen och tjocktarmen. Vanliga symtom på CD inkluderar buksmärtor och kramper, viktminskning och diarré.
UC är en annan kronisk inflammatorisk sjukdom, men den drabbar främst tjocktarmen (kolon, colon). Symtom på UC inkluderar buksmärtor och kramper, blodig avföring, diarré och ständig känsla av att ha avföring i tjocktarmen även om din tarm är tom.
IBS hänvisar till en grupp GI-symtom som uppstår tillsammans som orsakar buksmärtor och påverkar dina tarmrörelser. Beroende på vilken typ av IBS du har kan du uppleva smärtsamma tarmrörelser med diarré, förstoppning eller bådadera.
Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) hänvisar till allvarliga, kroniska sura uppstötningar orsakade av att magsyra kommer tillbaka upp i matstrupen. Symtom på GERD inkluderar magsmärtor, halsbränna, bröstsmärtor, illamående och uppstötningar (mat kommer tillbaka upp i matstrupen och in i halsen eller munnen).
Magsår är sår som bildas i slemhinnan i magen eller första delen av tunntarmen (duodenum eller tolvfingertarmen). Symtom på dessa sår inkluderar illamående, kräkningar, uppblåsthet, svår magsmärta och mättnadskänsla tidigt under en måltid eller efter att ha ätit.
Magblödning är ett symptom på många sjukdomar i mag- och tarmkanalen. Symtomen kan vara knallröda blodiga kräkningar, magkramper, kräkningar som liknar kaffesump, svart eller tjärliknande avföring, ljusrött eller mörkt blod i avföringen och andnöd.
Gastrit hänvisar till inflammation i magslemhinnan. Symtom på gastrit inkluderar buksmärtor, aptitlöshet, illamående, kräkningar och viktminskning. Nedbrytning av magslemhinnan eller magsår kan också orsaka magblödning.
