Missa inte exklusiva rabatter, nyheter, artiklar och kampanjer som alla våra nyhetsbrevsprenumeranter får njuta av varje månad. Om du anmäler dig nu får du också 10% rabatt på ditt första köp!
Manligt håravfall, eller androgen alopeci, är den vanligaste typen av håravfall bland män. Hormonella faktorer verkar spela en roll, och särskilt ett manligt könshormon som kallas dihydrotestosteron (DHT). Håravfall drabbar ungefär hälften av alla män över 50 år. DHT har också kopplats till håravfall hos kvinnor, men den här artikeln kommer att fokusera på manligt håravfall.
DHT är en androgen och hjälper till att ge män sina manliga egenskaper. DHT tros orsaka att hårsäckarna minskar i storlek, och detta bidrar till manligt håravfall. Vid 50 års ålder kommer över hälften av alla män att uppleva håravfall på grund av DHT. Behandlingar som blockerar DHT kan hjälpa till att förhindra håravfall.
DHT har många roller. Förutom hårproduktion är det kopplat till godartad prostatahyperplasi, eller förstorad prostata, men även prostatacancer. DHT produceras i könskörtlarna, och är ett androgent hormon.
Androgener är ansvariga för de biologiska egenskaperna hos män, inklusive en djupare röst, kroppsbehåring och ökad muskelmassa. Under den fetala utvecklingen spelar DHT en viktig roll i utvecklingen av penis och prostatakörtel.
Hos män omvandlar enzymet 5-alfa-reduktas (5-AR) testosteron till DHT i testikeln och prostatan. Upp till 10% av testosteronet omvandlas normalt till DHT. DHT är kraftfullare än testosteron. Det fäster på samma ställe som testosteron, men betydligt lättare. Väl där är det bundet längre.
.
Androgen alopeci (håravfall) är den vanligaste typen av håravfall hos män. Håret vid tinningarna och på hjässan blir med tiden tunnare och tunnare, och försvinner så småningom helt.
Den exakta orsaken till att detta händer är okänd, men genetiska, hormonella och miljömässiga faktorer tros alla spela en roll. DHT tros vara en viktig faktor.
För att förstå manligt håravfall måste man förstå hur hår växer. Hårväxten är uppdelad i tre faser: anagen, katagen och telogen fas:
I Anagen fas bildas hårstrået, som skjuter upp mot hudytan och stöter ut det gamla strået. Ungefär 85–90 procent av hårstråna är i den anagena fasen. Därefter följer katagen fas eller vilofas, och slutligen telogen fas, där hårstrået ramlar av medan ett nytt hår i anagen fas skjuter upp underifrån.
Manligt håravfall inträffar när folliklarna långsamt blir mindre, anagena fasen blir kortare och den telogena fasen blir längre. Den förkortade fasen innebär att håret inte kan växa lika länge som tidigare. Med tiden blir den anagena fasen så kort att de nya håren inte ens kikar ut genom hudens yta.
När folliklarna blir mindre blir håret tunnare vid varje tillväxtcykel. Så småningom reduceras håret till vellushår, den typ av mjuka, lätta hår som täcker ett spädbarn och som mestadels försvinner under puberteten, som svar på androgener.
De som använder anabola steroider, inklusive kroppsbyggare, har högre nivåer av DHT. Och dessa individer upplever ofta håravfall.
Håret på huvudet växer utan närvaro av DHT, men håret under armarna, könshår och skägg kan inte växa utan androgener. Individer som har steriliserat sig eller de som har brist på enzymet 5-alfa-reduktas (5-AR), upplever inte manligt håravfall, men de kommer också att ha mycket lite hår på övriga ställen på kroppen. Av skäl som ännu inte är väl förstådda är DHT viktigt för att håret ska växa på kroppens olika ställen, men det är skadligt för hårväxten på huvudet.
DHT tros fästa på de androgena receptorerna på hårsäckarna. Genom en okänd mekanism verkar DHT sedan trigga receptorerna att börja minska i storlek.
År 1998 fann forskare att både plockade folliklar och hud från en skallig hårbotten innehåller högre nivåer av androgenreceptorer än de från en icke-skallig hårbotten.
Vissa forskare tror att vissa människor har en genetiskt överförd mottaglighet för annars normala nivåer av cirkulerande androgener, särskilt DHT. Denna kombination av hormonella och genetiska faktorer kan förklara varför vissa människor är mer benägna än andra att förlora sitt hår.
DHT påverkar människor på olika sätt, och detta kan bero på:
Det är känt att DHT binder till follikelreceptorer fem gånger lättare än testosteron, men mängden DHT i hårbotten är liten jämfört med nivåerna i prostatan.
5-alfa-reduktas (5-AR) är enzymet som omvandlar testosteron till den mycket mer potenta androgenen, DHT. Om 5-AR nivåerna ökar, så kommer mer testosteron att omvandlas till DHT, vilket resulterar i ett ökat håravfall.
Det finns två typer av 5-AR: enzymer av typ 1 och 2.
Manligt håravfall kan ha en negativ effekt på en mans självkänsla. Finasterid, eller Propecia, skrivs ofta ut till de som tappar mycket hår. Det är en selektiv hämmare av typ 2 5-AR. Den tros agera på 5-AR-enzymet som koncentrerar sig i hårsäckarna, för att hämma produktionen av DHT. Forskning har visat att det kan stoppa utvecklingen av skallighet, och att hår i vissa fall kommer att börja dyka upp igen.
Finasterid kan tas oralt varje dag. Om behandlingen upphör kommer håravfallet dock att fortsätta.
Alkohol urlakar kroppen på viktiga vitaminer och mineraler som är viktiga för bland annat håret, bland annat mineralen zink samt olika B-vitaminer.
Ökat håravfall och tunt hår kan också bero på vissa läkemedel som antidepressiva läkemedel, blodförtunnande läkemedel och cellgifter.
Överdosering av vissa kosttillskott kan ge bieffekter som ökat håravfall och tunt hår; till dessa hör bland annat vitamin A, vitamin E, zink, och selen.
Vissa sjukdomar som diabetes, Reumatoid artrit (RA) sköldkörtelsjukdomar (hypotyreos och hypertyreos), Alopecia areata, och infektionssjukdom med feber, kan orsaka håravfall och tunt hår.
Även vissa sjukdomar och tillstånd som exempelvis inflammatoriska tarmsjukdomar, som Chrons sjukdom och ulcerös kolit, kan orsaka håravfall. Vid denna typ av sjukdomar och tillstånd förekommer det ofta en brist på järn, vitamin B12 och vitamin B9. Ett annat exempel är glutenintolerans (celiaki), där brister på järn, vitamin B12 och vitamin B9 kan ses.
En kost med för lite protein kan bidra till ökat håravfall och tunt hår. Även en diet med för lite näring (vitaminer och mineraler) bidrar till ökat håravfall och tunt hår.
Håravfall efter kraftig viktminskning är vanligtvis förknippat med ett tillstånd som kallas telogent håravfall (effluvium). Kraftig viktnedgång orsakar fysisk stress, vilket signalerar till hårsäckarna att gå in i ett inaktivt stadium, där hårproduktionen stängs ner och hårsäckarna sätts i vilofas. Här tappas mycket hår i telogen fas på kort tid, kanske 1000 hårstrån dagligen, under någon eller några veckor. Vanligen kommer håravfallet 2–3 månader efter den utlösande orsaken.
Andra orsaker till detta ”diffusa håravfall” hos män kan vara; infektionssjukdom med febers, stress, olika sjukdomstillstånd och även kroniska sjukdomar som reumatoid artrit och diabetes, samt olika mediciner.
Androgent håravfall - manligt håravfall, sker på grund av ökad känslighet för testosteron hos hårsäcken som så småningom tillbakabildas (går i involution). Tillståndet drabbar genetiskt predisponerade män och kan börja redan efter puberteten vid 17–18 års ålder. Vanligen manifest i medelåldern hos mer än hälften av alla män.
Som ett led i det allmänna åldrandet får man en reduktion av antalet aktiva hårsäckar, runt 20–30 procent, vilket gör att håret blir tunnare och hårfästet blir högre. Detta drabbar såväl män som kvinnor. Kan även börja tidigt i vuxen ålder (presenilt).
Cigarettrök innehåller giftiga kemikalier som orsakar krympning av blodkärlen och blockerar blodcirkulationen i hårsäckarna. Eftersom hårsäckarna då inte får de nödvändiga näringsämnena från blodet så störs hårväxtcykeln, vilket i sin tur leder till ett märkbart håravfall och ett tunnare hår.
Olika typer av stress (fysisk och mental) kan orsaka reaktioner i kroppen som leder till telogent håravfall. Stress kan försätta hårsäckarna i en "vilande" fas så att de inte producerar nytt hår. Med tiden kan håret ramla av, även om du bara tvättar, kammar eller rör vid det. Telogent håravfall (effluvium) - kan också orsakas av att kroppen inte får tillräckligt med näring eller av förändringar i hormonnivåerna.
